fredag 19 november 2010

Jakten mot nollpunkten - Carl Johan De Geer

Det är ganska svårt att ens skriva en kort sammanfattning av den här bokens innehåll, för i princip handlar den inte om någonting. Det är en självbiografisk bok av Carl Johan De Geer som går i ett högt, högt tempo och med massor av svängningar mellan sidorna.

Det här är en sådan bok som jag påbörjade för flera månader sedan, läste nästan färdigt och sen helt enkelt tröttnade på. Jag tror personligen att det beror på bristen på röd tråd, det finns liksom ingen direkt handling att följa från punkt A till punkt B, vilket jag antar är helt på sin plats egentligen, det är ju trots allt inblickar i ett helt liv.

Boken är varken dåligt skriven eller långtråkig att läsa, tvärtom roade den mig faktiskt vid flera tillfällen. Men ändå är det som om den inte riktigt lyckas engagera mig, och om man är en slalomläsare som undertecknad krävs det faktiskt att en bok engagerar om den ska hamna någotsånär högt på listan över prioriteringar. Nu har jag ju faktiskt lyckats avsluta den, sent om sider, men det var snubblande nära att den fick ligga kvar oläst.

Jag har inte markerat ett enda citat, och såhär någon vecka efter att ha lagt den på hyllan kan jag inte riktigt dra mig till minnes några passager som jag tyckte extra mycket om, eller någon del av texten som ligger kvar och gnager i minnet. Istället minns jag bäst de små teckningar som inleder varje kapitel. Detta i kombination med hur mycket jag tycker om De Geers mönster och anteckningsböckerna från Pocket Shop får mig att inse att De Geers prosa inte är någonting för mig, men hans konst är det absolut! Bonuspoäng för mycket trevligt omslag också, både i textur och mönster.

Betyg: 5/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar