Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna - Charles Bukowski

Jag läser inte speciellt mycket poesi. Jag vet precis varför. Det är för att man fått för sig saker, som att poesi måste läsas med andakt, och att den måste vara romantisk och innehålla metaforer kring rosor och romantik. Jag är väldigt oromantisk av mig, och inte speciellt andaktsfull heller, för den delen, så jag har helt enkelt duckat poesi när jag har kunnat... Tills nu. Nu är jag fast!

Bukowskis dikter är inte alls sådär som man tror att poesi måste vara, de är snarare tvärtom. Det är högst oromantiskt och väldigt hugget i tonen, vilket jag verkligen gillar. Det är inte ett dugg förskönande, och det bästa med alltihop är att man får läsa precis hur man vill! Jag får slakta dikter till höger och vänster eftersom detta inte är en skoluppgift. Så jag tänker inte orda mycket mer om den här diktsamlingen, jag kommer bara klippa in några korta delar av dikter som jag verkligen tyckt om och sen uppmana alla andra: Läs!

de här poeterna

är så känsliga av sig

de har mer känslighet än talang,

jag vet inte vad jag

ska ta mig till med dem

(ur lönnmördaren)

den slutgiltiga

dekadensen

jag har 20 böcker utgivna

och 6 burkar öl.

(ur samarbete)

om jag har nåt råd att ge om att skriva

poesi, så är det -

låt bli. jag tänker ringa efter

lite stekt kyckling.

(ur intervjuer)

Betyg: 7/10

Inlägg tillägnat: Ord och Inga Visor (som tack för att Jessica fick mig nyfiken på Bukowski)

Gunnar - Bob Hansson.

Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker. Så heter den. Och det stämmer nog rätt så bra det, för egentligen är det flera veckor sedan jag läste ut den här romanen, men jag hade helt glömt bort att jag ens hade läst den tills jag råkade hitta den under sängen.

Gunnar är 58 år och har fått ett nytt hjärta. Han har fått en fantastisk möjlighet att fortsätta leva, men eftersom han inte längre kan arbeta verkar det nästan inte längre som om det finns någon anledning. Men Gunnar är inte den som är den, han smyger sig in på sin gamla arbetsplats iallafall, han har ju all rätt att vara där! Pensionen är ju flera år bort! Och det här nya hjärtat... det verkar bestämt påverka Gunnar på mer än ett sätt...

Detta är en rolig roman, jag tycker väldigt mycket om Bob Hanssons prosa. Det är lättläst men betungande, det är lite sorgligt och ensamt samtidigt som den där Gunnar är en rätt så lustig typ men väldigt lustiga tankar. Dessutom tycker jag att Hansson knyter ihop det hela till ett ganska prydligt paket. Men så är det den där detaljen, att jag helt och hållet glömde bort att jag ens hade läst den... Det är kanske inte det bästa betyget man kan ge en bok, hur minnesvärd var den egentligen? Fast sen blir jag sådär avig igen, och börjar ifrågasätta om en bok verkligen måste ligga kvar i minnet flera veckor efter att man läst den sista sidan för att räknas som en bra roman. Och mitt svar är: nej. Detta är en bra roman, en lagom roman. Det är inte det mest lysande verkets som gjorts, men den berör under läsningen. Och det duger för mej!

Jag vaknar efter ännu en drömlös natt och far upp ur sängen som ett katapulterat lingon.

En slående liknelse av Hansson!

Betyg: 7/10

Första meningen (tack, hyllan): Jag har hatat mig själv hela livet men inte märkt något. Förrän nu.

Semesterläsning

På måndag bär det av till Thailand, och brevid pass och solskyddsfaktor 50 ligger högen med böcker som man måste gå igenom ordentligt. Jag, tillskillnad från många jag känner, lämnar inte kvar böckerna när jag åker hem igen, så jag kan inte packa allt för många... Samtidigt läser jag massor när jag ligger på stranden, och får heller inte packa för få.

Just nu står det mellan:
Erlend Loe - naiv. super.
Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen (som jag tror är perfekt i handbagaget, garanterad läsning hela flygresan!)
Nilsson Piraten - Vänner emellan, Småländsk tragedi samt Flickan med bibelspråken
Mark Haddon - A spot of bother
Torgny Lindgren - Pölsan
Sara Stridsberg - Happy Sally
Dave Eggers - The Wild Things (vilken känns som perfekt strandläsning.)
Paul Auster - Moon Palace, The Music of Chance samt Invisible
Kurt Vonnegut - Slaughterhouse five

Dessa tretton romaner måste bli max tio. Jag tror att Invisible faller bort, för den är inbunden och väger mest. Men sen blir det svårt. Väldigt svårt. Det är en ganska bra blandning av olika genrer så att jag inte toklessnar på någon av dem, och jag har svårt att skilja mig från någon av böckerna. Slaughterhouse five är redan påbörjad och verkar mycket lovande, jag tycker väldigt mycket om språket än så länge. Problemet är bara att den går väldigt fort, det är inte speciellt mycket text per sida, så det kan hända att jag låter den ryka. Kanske. Eller så tar jag med alla och packar bara ner ett linne och ett par shorts, haha!

Jakten mot nollpunkten - Carl Johan De Geer

Det är ganska svårt att ens skriva en kort sammanfattning av den här bokens innehåll, för i princip handlar den inte om någonting. Det är en självbiografisk bok av Carl Johan De Geer som går i ett högt, högt tempo och med massor av svängningar mellan sidorna.

Det här är en sådan bok som jag påbörjade för flera månader sedan, läste nästan färdigt och sen helt enkelt tröttnade på. Jag tror personligen att det beror på bristen på röd tråd, det finns liksom ingen direkt handling att följa från punkt A till punkt B, vilket jag antar är helt på sin plats egentligen, det är ju trots allt inblickar i ett helt liv.

Boken är varken dåligt skriven eller långtråkig att läsa, tvärtom roade den mig faktiskt vid flera tillfällen. Men ändå är det som om den inte riktigt lyckas engagera mig, och om man är en slalomläsare som undertecknad krävs det faktiskt att en bok engagerar om den ska hamna någotsånär högt på listan över prioriteringar. Nu har jag ju faktiskt lyckats avsluta den, sent om sider, men det var snubblande nära att den fick ligga kvar oläst.

Jag har inte markerat ett enda citat, och såhär någon vecka efter att ha lagt den på hyllan kan jag inte riktigt dra mig till minnes några passager som jag tyckte extra mycket om, eller någon del av texten som ligger kvar och gnager i minnet. Istället minns jag bäst de små teckningar som inleder varje kapitel. Detta i kombination med hur mycket jag tycker om De Geers mönster och anteckningsböckerna från Pocket Shop får mig att inse att De Geers prosa inte är någonting för mig, men hans konst är det absolut! Bonuspoäng för mycket trevligt omslag också, både i textur och mönster.

Betyg: 5/10

Önskelista

Jag har visserligen en önskelista redan, men den är på vanligt, hederligt papper och risken för att tappa bort den är överhängande. Således är det nu dags att skapa en ny, här i bloggen. Smidig att uppdatera vid behov (ett par gånger i veckan, alltså...) och dessutom lätt som en plätt att skriva ut om nu någon skulle vilja ge mig presenter. Mycket smart!

Som vägledning har jag lagt de böcker jag redan har läst men inte äger som kursiverade. Mest för min egen skull, eftersom jag har en tendens att glömma vilka jag läst och inte. De böcker som köpts, fåtts eller hittats sedan listan skapats kommer att vara understrukna.

A

Paul Auster – In the Country of Last Things
Paul Auster – Leviathan
Paul Auster – Mr Vertigo
Paul Auster – Auggie Wren’s Christmas Story
Paul Auster – Timbuktu

Paul Auster – Oracle Night
Paul Auster – Travels in the Scriptorium.
Paul Auster – Sunset Park

B
Marcus Birro – Du är Christer Pettersson du också
Marcus Birro – 43 dikter
Marcus Birro – Att leva och dö som Joe Strummer

C

Lewis Carroll – Alice’s Adventures in Wonderland and Trough the Looking-Glass

Geoffrey Chaucer – The Canterbury Tales

Sigrid Combüchen – Spill: en damroman

D

Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes: The Complete Novels and Stories Volume I
Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes: The Complete Novels and Stories Volume II

E

F

G

Nikolaj Gogol – Det förlorade brevet; Kappan
Seth Grahame-Smith – Pride and Prejudice and Zombies

H

Bob Hansson - Lugna puckars Mosebok
Bob Hansson - Här ligger jag och duger

Bob Hansson - Heja världen!

I

J
Tove Jansson – Det osynliga barnet och andra berättelser
Tove Jansson – Farlig midsommar
Tove Jansson – Kometen kommer
Tove Jansson – Muminpappans memorarer
Tove Jansson - Trollkarlens hatt
Tove Jansson – Trollvinter

K

L
Torgny Lindgren – Plåtsax, hjärtats instrument
Torgny Lindgren – Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?
Torgny Lindgren – Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade
Torgny Lindgren – Legender
Torgny Lindgren - Minnen

Fredrik Lindström – Evolutionen och jag kommer inte överens
Erland Loe - Naiv. Super.

Erland Loe - Stilla dagar i Mixing Part
Jack London – The Call of the Wild, White Fang, and Other Stories
H. P. Lovecraft – The Call of Cthulhu and Other Wierd Stories

M
Gabriel García Márquez – Hundra år av ensamhet

N

David Nicholls - One Day

Fritiof Nilsson Piraten - Småländsk tragedi

Fritiof Nilsson Piraten – Historier från Färs

Fritiof Nilsson Piraten – Historier från Österlen

Fritiof Nilsson Piraten – Medaljerna

Fritiof Nilsson Piraten – Bombi Bitt och hans mor

Fritiof Nilsson Piraten – Skepparhistorier av mej själv och andra

Fritiof Nilsson Piraten – Prästhistorier av mej själv och andra

O

P
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 1
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 2
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 3

Q

R

S
J. D. Salinger – Franny and Zooey
J. D. Salinger - The Catcher in the Rye
John Steinbeck – Grapes of Wrath

Sara Stridsberg – Darling River

T
Peter Törnqvist – Kioskvridning 140 grader: en wästern

U

V

Carl Johan Vallgren – Nomaderna

Carl Johan Vallgren – Längta bort

Carl Johan Vallgren – Fågelkvinnan

Carl Johan Vallgren – Berättelser om sömn och vaken

Carl Johan Vallgren - Dokument rörande spelaren Rubashov

W

Oscar Wilde – Complete works of Oscar Wilde
Oscar Wilde – The Picture of Dorian Gray

X

Y

Z

Å

Ä

Ö

Åh, jag får ingen som helst ordning på teckensnitten, de konstiga storlekarna på vissa bokstäver eller någonting annat. Dumma dumma dumma blogger! Dumma!

Hur läser du?

Det här med läsning, det är ganska spännande. Man kan ju tycka att alla människor som har ett brinnande litteraturintresse per automatik är ganska lika i sitt intresse, men ingenting kunde vara mindre sant. Det är ju bara det brinnande litteraturintresset som är gemensamt. Utöver det finns det en sådan enorm mängd underkategorier att man nästan får svindel av tanken, bara titta på bokbloggandet! Visst, man kan avfärda dem som ena gruppkramare, men en lite närmare titt ger en annan bild. Bloggarna är olika, och alla skriver om olika saker. Jag har många favoritmärkta bokbloggar, och jag vill inte påstå att de är samma och samma, då skulle jag väl inte välja att följa dem alla?

Nej, läsningen är en hobby med många inriktningar. Bara en så enkel sak som hur man läser, vad man föredrar att läsa och var man föredrar att läsa. En del vill ha ett tyst rum och avskildhet. Jag själv föredrar att kunna åka till ett mysigt café (har ett favoritcafé i i princip alla städer jag bott i eller frekvent är i), beställa in en stor kopp kaffe, krypa upp i ett favorithörn och plocka upp en bok. Jag kan bli sittande i timmar. Det har hänt mer än en gång att jag blivit såpass stammis att de som driver caféet slutat ta betalt för mitt kaffe, som om jag blivit ett naturligt inslag. Eller att personalen nyfiket börjat undra vad det är jag läser för tillfället. Det är läsglädje för mig! Så hur läser du?

Anteckningsböcker

Jag är inte bara boktokig, jag är dessutom löjligt förtjust i kontorsmaterial. Snygga kollegieblock och anteckningsböcker, samt nya fina pennor som är trevliga att skriva med får mig att rysa av välbehag. För några veckor sedan köpte jag två superfina anteckningsböcker med blanka sidor från Pocketshop, designade av Carl Johan de Geer:

Hur läckra som helst! När jag köpte dem var jag lite osäker på vad jag skulle ha dem till egentligen, jag föredrar annars linjerade blad i mina anteckningsböcker, och dessutom är dessa ganska små i förhållande till kollegieblock som jag annars brukar använda. Men, skam den som ger sig! Jag använder ena blocket till att anteckna utlästa böcker (hade en lista på min dator innan, men datorn kraschade och jag beslutade mig för att gå back to basics). Den andra bor i min gigantiska handväska och fungerar som kladdpapper för alla möjliga saker som man kan behöva skriva upp. Telefonnummer, tankar kring boken som just för stunden läses, bloggidéer som den här, t.ex. Jag är kär. Och ganska sugen på att köpa på mig ett gäng till, för nu kommer jag nog inte kunna vara utan dem. Och vad gör det, när de bara kostar ynka 29 kr styck? Köp, köp, köp!

Inför helg-rapport

Jag tycker mig ana att jag kommer bli något av en helg-bloggare. Jag känner att jag inte riktigt har tillräckligt med tid att skriva vettiga inlägg under veckorna, men under helgen kliar det i fingrarna som aldrig förr! Ganska lämpligt dessutom, eftersom mycket verkar stå lite still i bokbloggarna under helgen, vilket ger mig tid att skriva i min egen under den tid jag annars lagt på att läsa andras.


Tyvärr har jag den senaste veckan varit väldigt disträ på bokfronten. Jag plockar upp en ny bok varje kväll och lyckas aldrig riktigt få till något engagemang för någon av dem, vilket är väldigt synd. Just nu har jag bö läsa Norrlands Akvavit (Torgny Lindgren), Vänner emellan (min älskade Piraten), Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg) och på nytt plockat upp Pesten (Albert Camus). Egentligen verkar samtliga romaner vara mycket läsvärda, ändå kan jag inte ge mig hän!

Jag får fortsätta helgen med att försöka ta mig igenom detta tillfälliga stillestånd, och förhoppningsvis ha lite mer att komma med i nästa inlägg!

El Choco - Markus Lutteman

Jonas Andersson försöker smuggla kokain mellan Bolivia och Sverige för att kunna kvitta sina skulder. Han åker fast och hamnar i ett av Bolivias mest ökända fängelser.

Den här boken har onekligen ett flertal faktorer som talar emot en eventuell hyllning av den redan från start. Till att börja med har jag inte för vana att läsa s.k. BOATS-böcker, för att jag helt enkelt inte tilltalas av dem. Dessutom är jag nästintill allergisk mot böcker som är dåligt skrivna, alltså böcker vars språk känns torftigt eller böcker som innehåller syftningsfel och liknande snedsteg. Dessutom är detta en bok om en man som åker fast när han försöker föra in nästan 3 kilo kokain i Sverige, så för min del finns väldigt få empatipoäng att plocka.

Så varför läsa den? Ja, det kan man ju undra. Sanningen är att en person på min praktik gav mig boken och sa att han själv läste den på ett par dagar medan han satt inne, och tyckte att jag borde läsa den eftersom jag är så litteraturintresserad. Så jag tog med den hem, och läste den för att kunna diskutera den med honom vid ett senare tillfälle, dels för att jag ville uppmuntra killen som väldigt sällan läser böcker och dels för att det kändes som en vettig bok att läsa om jag vill arbeta inom kriminalvården senare.

Jag kan inte påstå att det här är en bra bok, eller att jag skulle få för mig att rekommendera den vidare. Språket i boken är en ren katastrof och ibland gör det direkt ont i mig när jag läser den, som när det dyker upp direkt märkliga uttryck, t.ex. att vara "farligt ute", istället för illa ute. Jag reagerade också väldigt starkt på att en person benämns som massmördare då han vid flera olika tillfällen mördat andra fångar på anstalten. Det kan verka som ett ganska fjuttigt problem, men borde inte en person som utger sig för att skildra livet på ett bolivianskt fängelse åtminstone vara tillräckligt insatt för att veta skillnaden mellan massmördare och seriemördare? Nej, språket får ett ordentligt underkänt. En annan brist, som förvisso ligger mer hos mig själv än hos boken i sig, är att historierna kring de olika fängelsekunderna känns nästan omöjliga att tro på. Inte för att jag inte tror på dem, men för att många av personerna begått brott som, istället för att få mig att förfasas, nästan får mig att fnittra till under läsningen - just för att de är så råa och förfärliga.

Men det är klart, det finns några fördelar med boken också. Är man intresserad av världspolitik i allmänhet, och kriminalpolitik i synnerhet, så finns det många passager med intressant fakta. Dessutom får man en god förståelse för hur ett fängelse drivs i ett land som genomsyras (och mer eller mindre styrs av) mutor, kokain och korruption. Man får även en bra, om än skrämmande, bild av hur dåligt många ärenden behandlas av de svenska myndigheterna. Utöver detta växer den här Magnus fast på en lite genom sidorna, och jag omformulerar långsamt min uppfattning om den knarksmugglande svensken.

Inget betyg kommer sättas på den här boken, jag vet nämligen inte hur jag skulle kunna sätta något. Men några fler BOATS-böcker kommer det verkligen inte bli på ett tag!

Brev till en bokhandel - Helene Hanff

I mitten på nittonhundratalet påbörjas en brevväxling mellan amerikanskan Helene och en bokhandel på Charing Cross Road i London. Till en början är breven väldigt officiella och innehåller mest beställningar från kvinnans sida, men allt eftersom åren går växer en vänskap fram mellan personalen på bokhandeln och den bokälskande amerikanskan.

I boken får man läsa breven i turordning, och ingen annan text förekommer. Det är ett lite ovanligt format och det tar en stund innan man vänjer sig, men snart nog sugs man in i den vänskap som växer fram genom brevväxlingen. Personligen kan jag inte låta bli att älska boken, och framförallt all den kärlek till litteraturen som den förmedlar. Det är inte en roman jag skulle rekommendera till någon som bara läser några böcker om året, men för en bokofil som undertecknad är det här ren njutning.

Kanske allra mest fastnar jag för Helenes sätt att beskriva känslan hon får av att läsa romaner. Hennes läsning är helt annorlunda än min egen, hon läser och läser om en och samma bok tills hon mer eller mindre kan den utantill och jag kan inte låta bli att avundas det. Personligen skulle jag aldrig klara av ett sådant förfaringssätt, men det verkar väldigt genuint på någon sätt.

Versionen jag fick tag på innehöll dessutom en uppföljande bok, där Helene åker till London för att besöka den nu nedlagda bokhandeln. Det känns förvisso roligt att läsa om hennes upplevelse av London, men jag kan inte säga att den innehåller samma magiska känsla som den första delen, tyvärr.

Betyg: 8/10

Om Konsten att Lova

Det är dags nu. Jag behöver faktiskt få lite mer sprutt på den här bloggen, jag skriver alldeles för sällan! Därför tänker jag nu lova, dyrt och heligt, att börja med såväl månadsuppdateringar som utmaningspåhoppande. Förhoppningen är att detta ska ge mig lite mer go i uppdaterandet, så önska mig lycka till!

Jag ska klura vidare på vad man mer kan hitta på för fiffigheter för att spä ut inläggen med lite mer än bara betygsatta böcker.