Hasse P, nyinflyttad till Köping, ser under ett sjukhusbesök hur Jan Guillou bedömer Köping till att vara Sveriges tråkigaste stad. Där börjar resan för Hasse, som även om han inte hunnit bli en inbiten Köping-bo än, bestämmer sig för att ordna till det hela och sätta Köping på kartan igen - genom att baka världens längsta smörgåstårta och komma med i Guiness Rekordbok.
Naturligtvis handlar Tårtgeneralen inte bara om Hasse P och hans tårta, den betar även av en hel rad andra karaktärer från Köping, som amerikanska basketstjärnor och kommunalråd. Men först och främst är det en bok om Hasse P, mannen som vill sätta Köping på kartan igen. Jag får redan från början känslan av att detta är någonting Hasse P gör för sin egen framgångsskull, och jag blir knappast förvånad av att känslan hänger kvar genom hela romanen. Någonstans i mitten av den första delen blir jag dessutom ganska uttråkad, och fortsätte egentligen bara läsa för att jag vill veta om han lyckas eller inte. Andra delen läser jag mest för att jag redan läst ena halvan av en relativt kort roman och tycker det vore lite synd att inte läsa ut den när jag ändå är igång, men jag kan inte säga att jag blir speciellt engagerad i något av Hasses märkliga projekt. Med andra ord reagerar jag likadant på Filip och Fredriks roman som jag gör på deras TV-program... Jag börjar titta, jag tröttnar, men jag fotsätter ändå tills eftertexterna rullar eftersom jag inte har något bättre för mig.
Jag säger inte att det här är dåligt, för det är det inte. Den är välskriven och bitvis riktigt rolig, precis som TV-programmen. Men det är ändå ingenting för mig. Kanske är det jag som missat något i läsningen - det har hänt förr. Men jag är inte speciellt imponerad.
Betyg: 4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar