En förtjusande man - Marian Keyes

Paddy de Courcy är onekligen en förtjusande man. Han är en uppmärksammad politiker på Irland, en man som vinner över hemmafruarnas röster med sin charm och sitt strålande leende. Han har vunnit Lolas hjärta också. Och nu ska han gifta sig. Med någon helt annan! Läsaren får följa fyra olika kvinnor och långsamt nysta upp allas relation till den oförglömlige Paddy de Courcy.

Marian Keyes brukar kallas för drottningen av chicklit. Hon råkar också vara en av de få chicklit författare jag då och då läser. Det är inte riktigt min genre, jag skulle tröttna direkt om jag var tvungen att läsa flera chicklitromaner på rad, men ibland får jag ett sug efter någonting lättsmält och roligt. Då passar faktiskt Marian Keyes alldeles utmärkt! Jag läste någonstans att en författare (jag kommer inte ihåg vilken, men det skulle kunna vara författarna till Sune- och Bertböckerna) sagt att det är mycket svårare att skriva roligt än att skriva om jobbiga och ledsamma saker. Det ligger säkert någonting i det, men Keyes kan på ett snyggt sätt balansera upp de båda sidorna i samma roman. Jag skrattar högt vid flera tillfällen, dels eftersom Keyes har ett fantastiskt sätt att använda språket och dels eftersom jag känner igen mig. Måhända att igenkänningshumorn är en ganska tarvlig form av humor, den är likväl väldigt rolig. Det är konstiga situationer, absurda händelseförlopp och ständigt ständigt ständigt det evigt fascinerande spelet mellan män och kvinnor. Det är tacksamt att skriva om, antar jag, en aldrig sinande ström av uppslag och idéer.

Men det här är inte bara en mycket rolig roman, Keyes lyfter även väldigt mörka och jobbiga saker. Kanske inte riktigt vad jag hade förväntat mig (eller önskat mig) när jag lyfte upp ca 700 sidor chicklit, men hon får det att fungera. Man skrattar ena sekunden och sätter samma skratt i halsen direkt efter. Dessutom får jag en känsla av att resercharbetet bakom boken faktiskt varit rätt så gediget, vilket alltid lyfter en roman. Ytligt och djupt om vartannat, absolut en trevlig roman att läsa och ha läst. Inte den bästa litteratur jag lagt vantarna på, men långt ifrån den sämsta. Dessutom sticker Keyes ibland in någonting som jag personligen tolkar som självironi:

Mamma skakade sorgset på huvudet. "Hon har läst billiga kärleksromaner. För sjuk för att orka koncentrera sig på annat. Det är rena giftet, förstås. Raffinerat socker för hjärnan."

Betyg: 8/10 (i sin genre gott folk, i sin genre!)
Antal sidor: 737 (Pocketutgåva, Norstedts förlag)
Första meningen: "Alla minns var de befann sig när de fick veta att Paddy de Courcy skulle gifta sig."
Antal markerade citat: 4.