2010: Främling på tåg - Jenny Diski

Den här boken köpte jag efter att ha blivit rekommenderad den via någon av alla de bokbloggar jag läser. Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vilken, annars skulle jag ha länkat till densamma som tack för tipset, men det må ju vara hänt. Eftersom den heter som den heter hade jag den i väskan, och läste bara på just tåg, eftersom jag vid tillfället pendlade en hel del.

Jenny Diski åker tåg. Genom USA. Det är en reseskildring, samtidigt som det absolut inte är det. Genom Diskis dagdrömmeri och möten med alla möjliga sorters människor får man en inblick, dels i hennes eget liv, och dels i vilka spännande möten en längre tågresa kan innebära. Dessutom ger hela boken en varm känsla medan man läser, lite som en god vän som sitter brevid en där på tåget; jag blir jättesugen på att åka iväg helt själv! Eller jag hade iallafall varit det, om det inte vore för att jag ganska nyligen slutat röka... För rökningen är en mycket stor del av den här boken, en mycket stor och viktig del! Som (numera) f.d. rökare drabbas jag då och då av nästintill oemotståndligt sug efter dessa små rara giftpinnar, som en gång varit mina såtaste vänner och Diskis beskrivningar av de olika rökvagnarna på tågen är snudd på självlysande. Jag har svårt att tro att någon som inte själv varit rökare kan förstå hur snyggt det är, men för mig blir de långa passagerna om, med och kring cigaretter och rökning både en lockelse och en liten, liten tröst.

På andra plats i listan över saker som är underbara med den här romanen kommer personbeskrivningarna. I rökkupéerna möter Diski massor med människor, en del helt ordinära, andra (för mig) ganska ovanliga. Diskis beskrivningar skapar återigen ett sug, den här gången efter att samtala med människor jag inte känner, bara för att få höra deras historia. Det var nog inte riktigt vad Diski själv ville förmedla dock, eftersom hon, enligt egen beskrivning, är en ganska osocial varelse som helst stannar hemma med sina böcker.

Hur det än vara månde så är det här absolut en roman att rekommendera. Framförallt för (suprise!) tågresor! Den är ovanlig, rolig och fascinerande, och jag funderar starkt på att läsa mer av Jenny Diski.

"Det är spriten förstår ni", suckade Raymond som för att förklara alltihop. "Men när man har förlorat allt man äger på grund av spriten har man bara spriten kvar som tröst."

Betyg: 8/10
Antal sidor: 310 (Pocketutgåva, Alfabeta Pocket)
Första meningen: "En månad efter att jag hade inlett min resa runt Amerikas periferi var jag återigen tillbaka där jag började, i den hektiska centralhallen på Penn Station, vid Madison Square Garden, i New York - "
Antal markerade citat eller passager: 6.