Peer Gynt

Jag måste bestämt sätta lite fart! Det ligger massvis med böcker och väntar på att bli omskivna, så det kan hända att en del av dem blir en aning genomhastade de närmsta dagarna. Det är lite synd, men å andra sidan är min läslust på en toppnivå, så jag njuter mer av själva läsandet än skrivandet just nu. Det börjas med Peer Gynt:

Jag ska börja med att säga sanningen, nämligen att jag glömt bort allt jag en gång kunnat vad gäller skivande kring ett drama. Jag vet att jag har kunnat det och har ett finfint betyg i delkursen, men jag kan inte minnas mer än att peripeti vid ett givet tillfälle i litteraturhistoren brukade infinna sig precis Mitt I Dramat. Jag minns inte ens under vilken epok detta var ett betydande stilgrepp. Så detta inlägget kommer hållas extremt kort. Jag kan även tillägga att jag mycket sällan läser just draman, eftersom det oftast inte tilltalar mig speciellt mycket, det är så många saker som "ligger mellan raderna", så att säga.
Allt detta till trots stod Peer Gynt där i oläst hyllan och lockade med sin blotta närvaro, så jag plockade upp den en dag när jag kände för att läsa någonting som gick undan. Och undan gick det! Dramer läses ju förhållande vis snabbt, jämfört med många romaner.

I detta Ibsens drama får man följa Peer från ung till gammal, genom ett antal händelser som påverkar hans livs riktning. Den trotsige Peer flyr tillsammans med en ung brud från ett bröllop, gifter sig nästan med trollkungens dotter och låtsas vara profet i öknen, bland annat.

Överlag roas jag av dramat, som jag skrev så går det undan i läsningen. Trots min aversion mot drama som litteratur dyker Peer och hans äventyr upp i mitt huvud vid ett flertal tillfällen efter att jag läst klart, och fömodligen kommer jag förr eller senare läsa om boken. Ännu mer troligt är att jag går och ser Peer Gynt nästa gång jag uppmärksammar att den spelas på en teater inom lämpligt avstånd, för om ett drama på papper lyckas väcka min uppmärksamhet måste det vara oändligt mycket bättre på en scen. Hade jag varit flitigare, och haft mer ork, hade jag kunnat skriva om den samhällskritik jag (och säkert andra) kan läsa in mellan raderna, och jag hade kunnat skriva mer om Peers arma mor, vars karaktär nog fängslade mig mest av alla. Men som jag inledde med: detta kommer hållas kort. Gillar man dramer har man nog redan läst just detta, har man inte borde man prova!

Betyg: 8/10