2010: Vänner emellan - Fritiof Nilsson Piraten

Vänner emellan är en samling noveller, och det är nog så Piraten gör sig bäst. Hans romaner är underhållande och välskrivna de också, men i novellformen får hans rötter i den muntliga berättartraditionen fritt spelrum. Just den här samlingen innehåller 16 stycken noveller i olika längd, men ingendera speciellt lång. Som vanligt när det gäller Piraten (detta är baserat på en högst personlig åsikt och jag vet inte om detta är någonting allmänt vedertaget) så är det de lysande personporträtten som ger novellerna det där magiska skimret. Språket är underbart och under läsningen snarare hör man än ser texten. Det är så mycket som är så rätt med Piratens berättande; personerna, språket, humorn, igenkänningen och därtill känslan av att dessa saker verkligen kan ha hänt. Men som Piraten själv säger i novellen Stenskrift:

Saga väves på sanningens varp.

När jag läser Fritiof Nilsson markerar jag ibland så många olika citat och passager att hörnen inte riktigt räcker till, och jag måste ta till blyertspennan. Det är mycket, mycket få författarskap som ligger mig så varmt om hjärtat, och den här novellsamlingen gör mig inte besviken en enda gång. Naturligtvis håller inte alla sexton novellerna högsta kvalitet, men å andra sidan är det inte någon av dem jag inte uppskattar. Så istället för att fortsätta mata på med information om samlingen så ger jag er några av de markerade citaten, och uppmanar samtliga att med omedelbar verkan sända efter boken!

Du ser ut i synen som en ko under rumpan! Sådant och värre liknelser fick han höra och tåla. Men de grova orden gick honom förbi som det tycktes utan men. Han var drömsk, sades det.

Att vinna en fal kvinna utan guld är svårare än att övervinna dygden!

Jag har träffat flera människor med fårskallar och två med tre träben vardera men jag har bara känt en enda som haft sin egen dödsdom inom glas och ram på väggen.

Betyg: 9/10