onsdag 5 januari 2011

2010: Offerrit - Johannes Källström

En annorlunda berättelse om besatthet, står det på omslaget till den här romanen som utspelar sig i ett mindre samhälle. Kommunen hotas av undergång då kommunens största arbetsplats måste avskeda allt fler av sina anställda. Kommunalrådet Svea och hennes "krisgrupp" försöker desperat hitta ett sätt för kommunen att överleva och finner svaret i den internationellt erkända designern Oscar Vigelius. Genom att locka tillbaka Oscar till kommunen och därmed starta, vad de hoppas, Sveriges nya designcentra vill krisgruppen vända den nedåtgående trenden för kommunens invånare. Men Oscar kommer inte ensam, och snart börjar mystiska försvinnanden äga rum.

Det här är, erkännes villigt, inte den typ av litteratur jag brukar läsa. Å andra sidan så har jag ingenting emot att läsa en välskriven deckare in mellan varven, så när Massolit förlag erbjöd mig ett läsex av romanen utan några motkrav på att jag skulle skriva om den så tackade jag omedelbart ja. En läskig thriller/skräckroman i juletid kändes helt rätt och riktigt. Och romanen är faktiskt bitvis obehaglig att läsa. Tyvärr stannar det av där... Jag tycker knappast att det är en "annorlunda berättelse om besatthet", snarare en helt vanlig skräck/thriller-roman. Förvisso utspelar sig handlingen i Sverige, inte utomlands som vanligt är, men den känns ändå föga orginell. Bitvis otäck och läskig, absolut! Men också ganska förutsägbar. De instuckna bitarna från Don Quijote är visserligen ganska fyndigt invävda i berättelsen, men annars är det ingenting som känns speciellt med den här romanen. Ännu en i raden av svenska deckare/skräckisar, helt enkelt.

Kanske skulle ett fan av den här genren tycka bättre om boken än jag, men jag betvivlar ett ens en sådan person skulle tycka att den var bättre än genomsnittet. Jag läser ut romanen, dels eftersom jag fått den som läsex och tycker att det är det minsta jag kan göra som tack, och dels eftersom jag naturligtvis vill veta hur det hela slutar, oavsett hur förutsägbart jag tycker hela slutet är.

Betyg: 2/10
Antal sidor: 365 (inbunden, Massolit förlag)
Markerade citat: 0.
Tack till: Massolit förlag för läsex!


1 kommentar:

  1. Jag håller på med den här, men har inte fastnat än så läsningen går segt. Tycker den är lite rörig med alla personbyten, inte så van vid att läsa krimialromaner. Trist att den inte verkar ta sig

    SvaraRadera