Vänta, blinka - Gunnhild Øyehaug

Vänta, blinka är en roman där ett flertal personers liv står i fokus. Dels litteraturstudenten Sigrid som, åtminstone jag, uppfattar som huvudpersonen. Sen har vi författaren Kåre, den unga regissören Linnea, performancekonstnären och den nyblivna mamman Trine, och sedan Viggo. Det är en röra av karaktärer och läsaren får korta inblickar i deras dagliga liv. Karaktärerna binds samman av lösa band, ibland så tunna att man nästan inte uppfattar dem, men de finns där.

Det är inte en roman som har någon tydlig linje, det är inte en roman som knyts till en specifik händelse och det är inte en roman där stora, världsförändrande saker sker. Men det är en roman om en samling människor, deras liv under en viss tidpunkt och möten som kommer att bli avgörande för dem.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka om den här boken. Den är absolut inte dålig och jag läste den med glädje. Men den är heller inte särdeles lysande, och förmodligen kommer jag inte påminnas om den allt för många gånger i fortsättningen. Karaktärerna är visserligen intressanta, men det känns hela tiden som om de är alldeles för många för att få nog med utrymme. Hade författaren å andra sidan valt att skriva ingående om de alla så hade boken blivit oläsbar. Nu är romanen inte speciellt lång, och kunde med fördel fått spänna över iallafall hundra sidor till för jag blir stressad under läsningen. Jag kan inte låta bli att vilja veta lite mer om figurerna, inte låta bli att önska att författaren gett dem en aning mer substans. För sanningen är att jag faktiskt gillar dem, allihop. Framförallt den litteraturstuderande Sigrid med alla sina tankar och sitt dåliga självförtroende, men det är nog mest för att jag ser en del av mig själv i henne.

Sigrid har lagt huvudet mot armen på skrivbordet och tänker. Hon måste bli annorlunda. [...] Hon måste sluta analysera och haka upp sig så mycket på saker att hon glömmer det andra som finns omkring henne, och hon måste dessutom sluta tro att andra är intresserade av samma saker som hon. För det är de inte! De är inte det, Paul de Man, säger hon och stryker ett finger över hans näsa. Paul de Man svarar naturligt nog inte, belgisk, och fotograferad, som han ju är.

Vänta, blinka har fått kommentaren "En perfekt roman för vår tid" av DN. Så står det iallafall på framsidan. Kanske menade DN att boken är perfekt för vår stressade tid, där man helst hugger tag i en roman som kan läsas på tåg och tunnelbana, utan att man tappar bort sig till nästa gång man plockar upp den. Eller så menade de att den är perfekt för vår tid där man inte riktigt tar sig tid att lära känna människor på djupet, utan nöjer sig med att svischa förbi dem lite snabbt och kanske lägga en rolig anekdot på minnet. I så fall har DN alldeles rätt. Men personligen tycker jag nog inte att det är någon perfekt roman, varken för mig eller för vår tid. Snarare är det en sommarläsning, någonting att läsa, roas av och sedan glömma bort igen.

Betyg: 6/10