I Brokiga Blads vatten

Torgny Lindgrens novellsamling I Brokiga Blads vatten är min första bekantskap med Lindgren. Jag har varit nyfiken tidigare, och visste inte ens om att det var en novellsamling jag köpt förrän en bekant påpekade detta. Fast det är klart, någonstans känns en novellsamling som ett ypperligt sätt att bekanta sig med ett författarskap.

Det rör sig om tio kortare noveller som utspelar sig i olika miljöer. En del utspelar sig (som, om jag förstått det rätt, många andra av Lindgrens romaner) i Västerbottens inland. En av dem utspelar sig i ingenmanslandet mellan öst- och västtyskland. En tredje handlar om Lot och hans hustru. Spridda skurar alltså.

De noveller som berörde mig mest var dels den sista, varifrån också samlingens titel är hämtad. Novellen som handlar om Brokiga Blad, konstnären som bor på moster Lydias pensionat i Norsjö, och som får självaste prins Eugen som assistent för ett tag. Även novellen om Elis i Lillåberg är en novell som kommer finnas kvar i mina tankar ett tag, och den fungerar dessutom som en novell i en novell!

När jag väl kommer förbi det faktum att jag känner igen flera av bynamnen från Västerbotten (har en bekant som är därifrån) så öppnar sig den här novellsamlingen som en liten blomma. Det är ingenting magiskt med den, den drivs inte framåt av någon rafflande handling eller några extrema möten. Snarare är det en samling texter kring människoöden, varken mer eller mindre. Ödena i sig är annorlunda, minst sagt, men sällan eller aldrig eftersträvade. Det ligger någonting rofyllt över den här novellsamlingen, liksom en takt eller en rytm som faller sig naturlig, tack vare Lindgrens berättarkonst. Det kommer onekligen bli fler Torgny Lindgren-läsningar i det här hushållet! Här följer ett par av många vackra citat jag markerat ut under min läsning:

Hon var en tragisk människa, men hon visste det inte, därför kunde hon ofta unna sig att vara lycklig.

Jag har aldrig förstått, sade Rostfria Karlsson, vad det skulle tjäna till att livet hade en mening. Alltsammans skulle bara bli ännu mera arbetsamt.

Tiden räcker inte till för allt, sade Elis. Som exempelvis evigheten.


Betyg: 8/10