Som en liten introduktion, innan jag kastar mig huvudstupa in i bok-omdömen, så tänkte jag presentera mina personliga husgudar. Det är en lyx att få skriva om vad man vill, och hur man vill. Jag är inte van vid det än, är kvar i mitt akademikerhuvud och blir alldeles för djuplodande. Jag personligen föredrar lättsamma bokbloggar, hade jag velat ha djupa analyser hade jag läst gamla hemtentor… Så ni får säga till om det blir alldeles för stramt!
Husgudarna var det ja. Jag har ju ett gäng. Paul Auster, till exempel. Jag har varit fast i hans författarskap sedan 2007, och har sällan blivit besviken. Med det sagt vill jag bara flika in att Austers verk med fördel läses in mellan annan litteratur, det är lätt att förläsa sig och tappa intresset, vilket skulle vara en stor förlust!
Tove Jansson är en stor favorit. Och Maria Gripe. Gripe läste jag redan som barn, och älskade henne. Nu sysslar jag med att bit för bit läsa om de böcker jag tyckte bäst om, men jag unnar mig det bara när jag verkligen förtjänar det. En annan författare vars verk svävat förbi i min barndom är Fritiof Nilsson Piraten, som jag nyss återupptäckt, och vilken lysande berättare han är!
Nyare gudar i min bokhylla torde vara Haruki Murakami, som vann mig med sin sputnikälskling, och vars böcker jag lagt undan inför sommarläsningen och ser massor fram emot att sätta tänderna i så småningom. Och så till sist, ett litet tips från mig. Danny Wattin. Stockholmssägner är en bok att flina åt under regniga söndagar, en tunn liten sak som jag läst om flera gånger sedan jag snubblade över den första gången.
Sådär, det var husgudarna det. Så förvånas inte om jag obetänksamt hyllar några böcker från dessa författare, jag är rätt så såld på dem redan.
Vilka är era husgudar? Och vilka borde jag verkligen kolla upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad härlig din bokblogg verkar, me like! Auster är verkligen bra, jag har ännu inte läst hans new york-trilogi vilket enligt dem jag känner som är auster-inbitna är en stor katastrof. Får la ta tag i det inom en snar framtid.Murakami har jag bara läst Fågeln som vrider upp världen av och älskar den. Kul att vi till viss del verkar ha lika boksmak fast det har ju redan märkts lite i.o.m dina kommentarer.Däremot måste jag högljutt protestera mot Wattins Stockholmssägner. Jag läste den för några år sedan och tyckte den var fullkomligt avskyvärd. Längst bak i pocketutgåvan fanns en intervju med författaren där han berättade om hur han kämpat för att bli utgiven och jag minns att jag tyckte det var konstigt att han blev det till slut (taskigt i know). Men man kan inte ha lika smak i alla avseenden. :) Du, kan du inte göra så att man kan välja "namn/webbadress" som alternativ när man kommenterar hos dig?
SvaraRaderaNew York-triologin är en läsupplevelse, det vill jag lova! Fast för min del var det inte någon lättsmält sådan precis, blev alldeles konfys och började ifrågasätta min egen identitet när jag läst klart den...
SvaraRaderaRoligt att vi är så lika, och ännu roligare när vi verkligen tycker olika, som i fallet med Danny Wattin. Jag läser just nu hans senaste bok och är alldeles förälskad redan, haha. Ett inlägg om den kommer när den är utläst, kanske lyckas jag övertala dig att ge honom en chans till?
Oj, det lät ju sjukt intressant att den fick dig att ifrågasätta din egen identitet! Får man fråga på vilket sätt? Ja, det är roligt att man kan tycka både lika och olika, just för att Wattin är ett mardrömsminne för mig. Jag tvingade mig igenom boken. Hmm, ja du kanske kan få mig att ge honom en chans till men det krävs nog väldigt mycket. :)
SvaraRadera