Peer Gynt

Jag måste bestämt sätta lite fart! Det ligger massvis med böcker och väntar på att bli omskivna, så det kan hända att en del av dem blir en aning genomhastade de närmsta dagarna. Det är lite synd, men å andra sidan är min läslust på en toppnivå, så jag njuter mer av själva läsandet än skrivandet just nu. Det börjas med Peer Gynt:

Jag ska börja med att säga sanningen, nämligen att jag glömt bort allt jag en gång kunnat vad gäller skivande kring ett drama. Jag vet att jag har kunnat det och har ett finfint betyg i delkursen, men jag kan inte minnas mer än att peripeti vid ett givet tillfälle i litteraturhistoren brukade infinna sig precis Mitt I Dramat. Jag minns inte ens under vilken epok detta var ett betydande stilgrepp. Så detta inlägget kommer hållas extremt kort. Jag kan även tillägga att jag mycket sällan läser just draman, eftersom det oftast inte tilltalar mig speciellt mycket, det är så många saker som "ligger mellan raderna", så att säga.
Allt detta till trots stod Peer Gynt där i oläst hyllan och lockade med sin blotta närvaro, så jag plockade upp den en dag när jag kände för att läsa någonting som gick undan. Och undan gick det! Dramer läses ju förhållande vis snabbt, jämfört med många romaner.

I detta Ibsens drama får man följa Peer från ung till gammal, genom ett antal händelser som påverkar hans livs riktning. Den trotsige Peer flyr tillsammans med en ung brud från ett bröllop, gifter sig nästan med trollkungens dotter och låtsas vara profet i öknen, bland annat.

Överlag roas jag av dramat, som jag skrev så går det undan i läsningen. Trots min aversion mot drama som litteratur dyker Peer och hans äventyr upp i mitt huvud vid ett flertal tillfällen efter att jag läst klart, och fömodligen kommer jag förr eller senare läsa om boken. Ännu mer troligt är att jag går och ser Peer Gynt nästa gång jag uppmärksammar att den spelas på en teater inom lämpligt avstånd, för om ett drama på papper lyckas väcka min uppmärksamhet måste det vara oändligt mycket bättre på en scen. Hade jag varit flitigare, och haft mer ork, hade jag kunnat skriva om den samhällskritik jag (och säkert andra) kan läsa in mellan raderna, och jag hade kunnat skriva mer om Peers arma mor, vars karaktär nog fängslade mig mest av alla. Men som jag inledde med: detta kommer hållas kort. Gillar man dramer har man nog redan läst just detta, har man inte borde man prova!

Betyg: 8/10

Bokfrossa och ett mysterium

Ja jösses! Jag drabbades av ett bokköpssug och besökte två olika Emmaus under dagen, och fick med mig en fantastisk fångst hem!

Charles Dickens - The Pickwick Papers
Charles Dickens - Oliver Twist
Torgny Lindgren och Eric Åkerlund - Döden ett bekymmer
Torgny Lindgren - Ljuset
Torgny Lindgren - Till sanningens lov
Sigge Eklund - Varulvsvalsen
Franz Kafka - Processen
Gabriel García Márquez - Hundra år av ensamhet
Mark Haddon - Utslag av oro
Jean-Paul Sartre - Äcklet
Roberto Bolaño - De vilda detektiverna
Eric-Emmanuel Schmitt - Oscar och den rosa damen
Eric-Emmanuel Schmitt - Monsieur Ibrahim och koranens blommor
Irvine Welsh - Trainspotting
Johanna Nilsson - Konsten att vara Ela
Nick Hornby - En god människa
John Murray - A few short notes on tropical butterflies
Finn Zetterholm - Lydias hemlighet
Harry Martinson - Vägen till Klockrike
Matthew Thomas - Before and After
Marian Keyes - Last chance saloon
Marian Keyes - Angels

Det vore en underdrift att säga att jag är nöjd. En del av dem har jag läst sedan innan, men inte ägt och det hela känns som en bra blandning. Lite chicklit för de dagar då sådana behövs, några som är för mig helt okända vilket alltid är spännande och så några jag velat ha ett bra tag. Den mest udda är dock John Murray-boken... Jag såg den först när jag packade upp böckerna här hemma! Jag är säker på att jag inte stod och höll i den på Emmaus, och jag har inte hört talas om den tidigare... Hur den hamnat i min bokhög är ett mysterium! Jag har ingen aning om hur det har gått till, jag använde mig inte ens av någon korg utan la de böcker jag var sugen på i en prydlig stapel på golvet medan jag letade vidare i hyllorna. Kanske någon såg min stapel och la dit en bok för att se om jag märkte nått? Kanske någon trodde att jag skulle gilla just den boken? Lite småkul är det iallafall.

Tårtgeneralen - Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

Hasse P, nyinflyttad till Köping, ser under ett sjukhusbesök hur Jan Guillou bedömer Köping till att vara Sveriges tråkigaste stad. Där börjar resan för Hasse, som även om han inte hunnit bli en inbiten Köping-bo än, bestämmer sig för att ordna till det hela och sätta Köping på kartan igen - genom att baka världens längsta smörgåstårta och komma med i Guiness Rekordbok.

Naturligtvis handlar Tårtgeneralen inte bara om Hasse P och hans tårta, den betar även av en hel rad andra karaktärer från Köping, som amerikanska basketstjärnor och kommunalråd. Men först och främst är det en bok om Hasse P, mannen som vill sätta Köping på kartan igen. Jag får redan från början känslan av att detta är någonting Hasse P gör för sin egen framgångsskull, och jag blir knappast förvånad av att känslan hänger kvar genom hela romanen. Någonstans i mitten av den första delen blir jag dessutom ganska uttråkad, och fortsätte egentligen bara läsa för att jag vill veta om han lyckas eller inte. Andra delen läser jag mest för att jag redan läst ena halvan av en relativt kort roman och tycker det vore lite synd att inte läsa ut den när jag ändå är igång, men jag kan inte säga att jag blir speciellt engagerad i något av Hasses märkliga projekt. Med andra ord reagerar jag likadant på Filip och Fredriks roman som jag gör på deras TV-program... Jag börjar titta, jag tröttnar, men jag fotsätter ändå tills eftertexterna rullar eftersom jag inte har något bättre för mig.

Jag säger inte att det här är dåligt, för det är det inte. Den är välskriven och bitvis riktigt rolig, precis som TV-programmen. Men det är ändå ingenting för mig. Kanske är det jag som missat något i läsningen - det har hänt förr. Men jag är inte speciellt imponerad.

Betyg: 4/10

Söndagsenkät

Bokbabbels söndagsenkäter fortsätter trilla in, och eftersom jag är lite för dagen-efter för att kunna göra någon utläst bok rättvisa idag så passar ju det alldeles utmärkt!

1. En bokserie du önskar hade fortsatt längre?
Mumintrollen-serien, såklart. Det finns alldeles för få av dem!

2. En bok du önskar fler människor läste och pratade om?
The courious case about the dog in the night-time av Mark Haddon. En fantastisk bok som är full av humor samtidigt som den ger en bra fingervisning om hur det är att leva med aspergers syndrom.

3. En bok alla borde läsa minst en gång?
Berättelsen om Pi av Yann Martel.

4. En bok du återkommer till gång på gång?
Jag återkommer väldigt sällan till romaner, men Piratens noveller är utmärkta för omläsningar.

5. Favoritomslag?
The Wild Things av Dave Eddings. Mycket trevligt omslag!

6. Mest irriterande karaktär?
Platta och ointressanta karaktärer finns det ju gott om, men jag svarar nog istället Karlsson på taket. Jag avskyr honom med alla celler i min kropp, klarar inte av honom alls. Äckliga äckliga skitunge.

7. Om en bok innehåller _____ kommer jag att läsa den! (Samt exempel på en sådan bok)
Pass.

8. Sorgligaste dödsfallet?
Oj, vad svårt! Fast jag gråter ju floder när Skalle-Per dör i Ronja Rövardotter.

9. Om du skulle skriva en bok skulle den heta?
Hmm... Det var klurigare än man kunnat tro.

10. Favoritkärleksförhållande?
Huvudkaraktärerna i Tidsresenärens hustru, skulle jag tro.

11. Favorit icke-romantiska/-sexuella förhållande?
Ronja igen. Ronja och pappa Mattis.

12. En bok du rekommenderat åt många människor?
Berättelsen om Pi har rekommenderats till höger och vänster. Även Dårskaper i Brooklyn eftersom den är en roman som passar de flesta.

13. En bokserie som gärna hade fått sluta betydligt tidigare än vad den gjorde?
Sagan om Isfolket hade ju kunnat kortas ner ordentligt. Grottbjörnens folk också för den delen.

14. Ett återkommande inslag i intrigen du retar dig på?
Jag retar mig alltid på karaktärerna i deckarromaner. Kriminalaren är alltid samma person, äldre man som egentligen borde sluta jobba, dricker för mycket whisky och kaffe, eventuellt röker eller har nyligen slutat efter påtryckning från dottern han har från det där äktenskapet som gick i kras för att han jobbade för mycket. Trams. Kom med nått nytt va?

15. En bok du gärna skulle se som film?
Näe. Jag föredrar böcker.

16. Favorittegelsten? (Bok med fler än 500 eller 600 sidor beroende på vem som definierar)
Jag vet inte ens om jag läst någon bok så tjock. Eller det har jag ju, massor av dem, men ingen som etsat sig fast som ovanligt bra, tyvärr.

Boktolva 2011

Enligt O har skapat en utmaning som jag absolut hoppar på. Utmaningen går ut på att läsa 12 författare som man inte tidigare läst, och det bästa är att man har hela året på sig! En superkul utmaning och jag är redan pepp för att få börja. O själv har valt att ha en massa författare på sin lista för att slippa vara låst till 12 fasta... Jag tror att det är en bra idé, för jag fungerar inte speciellt bra om jag är tvingad till någonting. Men lika lång som Os lista blir den nog inte. Svårt det där, jag vill inte ha för mycket valfrihet heller, utan en lagom-lista. Så 15 författare låter ganska rimligt för min del. Dessa 20, närmare bestämt:

Petina Gappah
lite fusk, eftersom jag redan tjuvläst lite i Sorgesång för Easterly. Men ändå.

Sara Stridsberg
Tror ni att bokbloggsläsandet maxar mina förväntningar på hennes böcker?

Daniel Sjölin
Jag har gett Världens sista roman ett försök redan, men den har inte fastnat. Ett försök till måste den vara värd.

Ernest Hemingway
Jag ska bara lyckas välja vilken...

Ali Shaw
Flickan med glasfötter ligger snällt och väntar i oläst-högen

Thomas Mann
Death in Venice, mer bestämt.

Harper Lee
To Kill a Mockingbird ligger även den i olästhögen.

Charles Dickens
Skam och skandal att inte ha läst Dickens! Detta måste jag göra någonting åt!

J. M. G. Le Clézio
Nobelpristagare och allt, fint ska det vara!

Jules Verne
Som jag länge varit nyfiken på.

Harry Martinsson
Vill minnas att jag läst böcker av Moa Martinsson en gång i tiden, men aldrig av Harry.

Yasar Kemal
Låt tistlarna brinna, såklart.

James Joyce
Okej, jag inser att jag mest troligt inte kommer välja Joyce i slutändan. Men som en påminnelse till mig själv funkar det ju.

Victor Hugo
The Hunchback of Notre-Dame.

Och så en sista... fast jag kommer inte på någon specifik författare som jag skulle vilja läsa just nu. Den här sista får vara en joker, helt enkelt, ifall jag snubblar över någonting under årets gång som bara måste läsas.

Pepp, pepp, pepp, nu kör vi!

2010: Offerrit - Johannes Källström

En annorlunda berättelse om besatthet, står det på omslaget till den här romanen som utspelar sig i ett mindre samhälle. Kommunen hotas av undergång då kommunens största arbetsplats måste avskeda allt fler av sina anställda. Kommunalrådet Svea och hennes "krisgrupp" försöker desperat hitta ett sätt för kommunen att överleva och finner svaret i den internationellt erkända designern Oscar Vigelius. Genom att locka tillbaka Oscar till kommunen och därmed starta, vad de hoppas, Sveriges nya designcentra vill krisgruppen vända den nedåtgående trenden för kommunens invånare. Men Oscar kommer inte ensam, och snart börjar mystiska försvinnanden äga rum.

Det här är, erkännes villigt, inte den typ av litteratur jag brukar läsa. Å andra sidan så har jag ingenting emot att läsa en välskriven deckare in mellan varven, så när Massolit förlag erbjöd mig ett läsex av romanen utan några motkrav på att jag skulle skriva om den så tackade jag omedelbart ja. En läskig thriller/skräckroman i juletid kändes helt rätt och riktigt. Och romanen är faktiskt bitvis obehaglig att läsa. Tyvärr stannar det av där... Jag tycker knappast att det är en "annorlunda berättelse om besatthet", snarare en helt vanlig skräck/thriller-roman. Förvisso utspelar sig handlingen i Sverige, inte utomlands som vanligt är, men den känns ändå föga orginell. Bitvis otäck och läskig, absolut! Men också ganska förutsägbar. De instuckna bitarna från Don Quijote är visserligen ganska fyndigt invävda i berättelsen, men annars är det ingenting som känns speciellt med den här romanen. Ännu en i raden av svenska deckare/skräckisar, helt enkelt.

Kanske skulle ett fan av den här genren tycka bättre om boken än jag, men jag betvivlar ett ens en sådan person skulle tycka att den var bättre än genomsnittet. Jag läser ut romanen, dels eftersom jag fått den som läsex och tycker att det är det minsta jag kan göra som tack, och dels eftersom jag naturligtvis vill veta hur det hela slutar, oavsett hur förutsägbart jag tycker hela slutet är.

Betyg: 2/10
Antal sidor: 365 (inbunden, Massolit förlag)
Markerade citat: 0.
Tack till: Massolit förlag för läsex!

En förtjusande man - Marian Keyes

Paddy de Courcy är onekligen en förtjusande man. Han är en uppmärksammad politiker på Irland, en man som vinner över hemmafruarnas röster med sin charm och sitt strålande leende. Han har vunnit Lolas hjärta också. Och nu ska han gifta sig. Med någon helt annan! Läsaren får följa fyra olika kvinnor och långsamt nysta upp allas relation till den oförglömlige Paddy de Courcy.

Marian Keyes brukar kallas för drottningen av chicklit. Hon råkar också vara en av de få chicklit författare jag då och då läser. Det är inte riktigt min genre, jag skulle tröttna direkt om jag var tvungen att läsa flera chicklitromaner på rad, men ibland får jag ett sug efter någonting lättsmält och roligt. Då passar faktiskt Marian Keyes alldeles utmärkt! Jag läste någonstans att en författare (jag kommer inte ihåg vilken, men det skulle kunna vara författarna till Sune- och Bertböckerna) sagt att det är mycket svårare att skriva roligt än att skriva om jobbiga och ledsamma saker. Det ligger säkert någonting i det, men Keyes kan på ett snyggt sätt balansera upp de båda sidorna i samma roman. Jag skrattar högt vid flera tillfällen, dels eftersom Keyes har ett fantastiskt sätt att använda språket och dels eftersom jag känner igen mig. Måhända att igenkänningshumorn är en ganska tarvlig form av humor, den är likväl väldigt rolig. Det är konstiga situationer, absurda händelseförlopp och ständigt ständigt ständigt det evigt fascinerande spelet mellan män och kvinnor. Det är tacksamt att skriva om, antar jag, en aldrig sinande ström av uppslag och idéer.

Men det här är inte bara en mycket rolig roman, Keyes lyfter även väldigt mörka och jobbiga saker. Kanske inte riktigt vad jag hade förväntat mig (eller önskat mig) när jag lyfte upp ca 700 sidor chicklit, men hon får det att fungera. Man skrattar ena sekunden och sätter samma skratt i halsen direkt efter. Dessutom får jag en känsla av att resercharbetet bakom boken faktiskt varit rätt så gediget, vilket alltid lyfter en roman. Ytligt och djupt om vartannat, absolut en trevlig roman att läsa och ha läst. Inte den bästa litteratur jag lagt vantarna på, men långt ifrån den sämsta. Dessutom sticker Keyes ibland in någonting som jag personligen tolkar som självironi:

Mamma skakade sorgset på huvudet. "Hon har läst billiga kärleksromaner. För sjuk för att orka koncentrera sig på annat. Det är rena giftet, förstås. Raffinerat socker för hjärnan."

Betyg: 8/10 (i sin genre gott folk, i sin genre!)
Antal sidor: 737 (Pocketutgåva, Norstedts förlag)
Första meningen: "Alla minns var de befann sig när de fick veta att Paddy de Courcy skulle gifta sig."
Antal markerade citat: 4.

2010: Vänner emellan - Fritiof Nilsson Piraten

Vänner emellan är en samling noveller, och det är nog så Piraten gör sig bäst. Hans romaner är underhållande och välskrivna de också, men i novellformen får hans rötter i den muntliga berättartraditionen fritt spelrum. Just den här samlingen innehåller 16 stycken noveller i olika längd, men ingendera speciellt lång. Som vanligt när det gäller Piraten (detta är baserat på en högst personlig åsikt och jag vet inte om detta är någonting allmänt vedertaget) så är det de lysande personporträtten som ger novellerna det där magiska skimret. Språket är underbart och under läsningen snarare hör man än ser texten. Det är så mycket som är så rätt med Piratens berättande; personerna, språket, humorn, igenkänningen och därtill känslan av att dessa saker verkligen kan ha hänt. Men som Piraten själv säger i novellen Stenskrift:

Saga väves på sanningens varp.

När jag läser Fritiof Nilsson markerar jag ibland så många olika citat och passager att hörnen inte riktigt räcker till, och jag måste ta till blyertspennan. Det är mycket, mycket få författarskap som ligger mig så varmt om hjärtat, och den här novellsamlingen gör mig inte besviken en enda gång. Naturligtvis håller inte alla sexton novellerna högsta kvalitet, men å andra sidan är det inte någon av dem jag inte uppskattar. Så istället för att fortsätta mata på med information om samlingen så ger jag er några av de markerade citaten, och uppmanar samtliga att med omedelbar verkan sända efter boken!

Du ser ut i synen som en ko under rumpan! Sådant och värre liknelser fick han höra och tåla. Men de grova orden gick honom förbi som det tycktes utan men. Han var drömsk, sades det.

Att vinna en fal kvinna utan guld är svårare än att övervinna dygden!

Jag har träffat flera människor med fårskallar och två med tre träben vardera men jag har bara känt en enda som haft sin egen dödsdom inom glas och ram på väggen.

Betyg: 9/10

2010: Främling på tåg - Jenny Diski

Den här boken köpte jag efter att ha blivit rekommenderad den via någon av alla de bokbloggar jag läser. Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vilken, annars skulle jag ha länkat till densamma som tack för tipset, men det må ju vara hänt. Eftersom den heter som den heter hade jag den i väskan, och läste bara på just tåg, eftersom jag vid tillfället pendlade en hel del.

Jenny Diski åker tåg. Genom USA. Det är en reseskildring, samtidigt som det absolut inte är det. Genom Diskis dagdrömmeri och möten med alla möjliga sorters människor får man en inblick, dels i hennes eget liv, och dels i vilka spännande möten en längre tågresa kan innebära. Dessutom ger hela boken en varm känsla medan man läser, lite som en god vän som sitter brevid en där på tåget; jag blir jättesugen på att åka iväg helt själv! Eller jag hade iallafall varit det, om det inte vore för att jag ganska nyligen slutat röka... För rökningen är en mycket stor del av den här boken, en mycket stor och viktig del! Som (numera) f.d. rökare drabbas jag då och då av nästintill oemotståndligt sug efter dessa små rara giftpinnar, som en gång varit mina såtaste vänner och Diskis beskrivningar av de olika rökvagnarna på tågen är snudd på självlysande. Jag har svårt att tro att någon som inte själv varit rökare kan förstå hur snyggt det är, men för mig blir de långa passagerna om, med och kring cigaretter och rökning både en lockelse och en liten, liten tröst.

På andra plats i listan över saker som är underbara med den här romanen kommer personbeskrivningarna. I rökkupéerna möter Diski massor med människor, en del helt ordinära, andra (för mig) ganska ovanliga. Diskis beskrivningar skapar återigen ett sug, den här gången efter att samtala med människor jag inte känner, bara för att få höra deras historia. Det var nog inte riktigt vad Diski själv ville förmedla dock, eftersom hon, enligt egen beskrivning, är en ganska osocial varelse som helst stannar hemma med sina böcker.

Hur det än vara månde så är det här absolut en roman att rekommendera. Framförallt för (suprise!) tågresor! Den är ovanlig, rolig och fascinerande, och jag funderar starkt på att läsa mer av Jenny Diski.

"Det är spriten förstår ni", suckade Raymond som för att förklara alltihop. "Men när man har förlorat allt man äger på grund av spriten har man bara spriten kvar som tröst."

Betyg: 8/10
Antal sidor: 310 (Pocketutgåva, Alfabeta Pocket)
Första meningen: "En månad efter att jag hade inlett min resa runt Amerikas periferi var jag återigen tillbaka där jag började, i den hektiska centralhallen på Penn Station, vid Madison Square Garden, i New York - "
Antal markerade citat eller passager: 6.

2010: Människor helt utan betydelse - Johan Kling

Såhär kommer det funka: böcker som lästes ut under 2010 men som inte hunnit bli omkrivna i bloggen kommer dyka upp lite då och då, under huvudrubriken "2010". Eftersom det är ett tag sedan jag läste en del av dem så kan det hända att inläggen kanske inte är de mest matiga man kan hitta, men jag ska åtminstone lägga upp lite snygga citat och ge någon form av omdöme, hade jag tänkt. Det är ingen inbördes ordning på de här böckerna, jag kommer skriva om dem lite när jag känner för det, och vi börjar här och nu, med Människor helt utan betydelse!

Magnus jobbar "inom media", som folk så ofta gör, och är inte den mest attraktive på arbetsmarknaden. I romanen får läsaren följa honom under en dag, då han går/åker omkring i Stockholm och väntar på att hans flickvän ska höra av sig, vilket hon inte gör. Det är en tunn liten roman, nästan som en novell i omfång, och går i detalj in på hur tankarna far runt i huvudet på någon.

Magnus är ganska misslyckad som person, hans abete är inte uppskattat och dessutom stressar han upp sig över den där flickvännen som inte verkar vilja höra av sig. Under romanens gång träffar han på massor med människor, och samliga möten ger mig samma känsla av fullständigt misslyckande.

Inte någon dålig roman, inte heller någon lysande. Kling kan konsten att lyfta fram en känslostämning, och jag som läsare sitter snart där och är lika frustrerad över det uteblivna telefonsamtalet som Magnus. Ändå känner jag ingen vidare relation till honom när boken är slut, vilket är lite synd eftersom jag vanligtvis gillar det här stilgreppet.

Betyg: 5/10
Antal sidor: 165 (pocketutgåva från Norstedts)
Första meningen: "Ett tunt försiktigt rasslande drar genom träden"
Antal markerade citat eller passager: Noll.

naiv. super. - Erlend Loe

Här kommer den första i en lång rad av böcker som jag läste under min semester. Eftersom jag liggar vansinnigt mycket bakom när det gäller bloggandet av lästa böcker kommer jag mest troligt inte skriva om dem alla, utan försöka börja på någerlunda ny kula efter nyår istället. Fördelen är att jag då kan skapa en kategori för "Lästa 2010", och slänga in en liten text då och då om dessa gamla böcker. Dessutom kommer jag kunna ge månadssammanställningar och annat när jag får lite ordning på kaoset.

Men nu, Erlend Loe:

Jag hade, tack vare alla lovord jag hört, väldigt höga förhoppningar på den här boken. Jag såg fram emot att läsa någonting som skulle inspirera mig bortom det oändliga, någonting som skulle stanna kvar i huvudet långt efter att sista sidan är läst. Såhär ca 4 veckor efter att jag läste den kan jag meddela att så inte är fallet. Jag är, om jag ska vara brutalt ärlig, lite besviken på den här boken.

Samtidigt är det inte alls en dålig bok. När jag försöker dra mig till minnes vad jag först tyckte om den så kan jag inte komma på någonting direkt negativt. Den är välskriven och snygg, den är lättsam att läsa och ingenting man funderar på att lägga undan till förmån för någon annan bok. Men jag kan inte riktigt komma ihåg vad den handlade om. När jag bläddrar lite i den och ströläser på sina ställen så kommer jag såklart på att den handlade om en kille som går igenom någon slags kris. Han hamrar på en bultbräda för barn och skickar med största allvar väldigt roliga listor till sin kompis. Överlag minns jag att jag fnissade lite för mig själv flera gånger under läsningen. Så det kanske är precis det som är grejen, att boken inte har någon direkt handling, utöver den här killen och hans bultbräda. I slutändan tror jag ändå att det är jag som är den felande länken i relationen mellan den här boken och mig själv, det var kanske inte min typ av bok, helt enkelt.

Betyg: 5/10

Första meningen: Jag har två vänner.

Tadaa!

Voila! Jag äger numera en fullt fungerande dator! Inte bara det, jag är dessutom en mycket stolt ägare till en bokhylla, vilket jag levt utan i flera månader. Äntligen har mina små älsklingar fått flytta ut ur lådorna igen. Jag tror att jag håller på att utveckla någon slags kärleksrelation till min nya bokhylla, jag kan nämligen inte sluta titta på den. Full av böcker är den (nästan) också, fina små guldkorn.

Det är en ganska märklig hobby att ha, med tanke på hur många timmar man lägger ner på sin läsning. Inte för att jag ångrar någon av de timmarna, men ändå. Jag lägger långt mer tid på att läsa än jag lägger på att umgås med mina vänner, till exempel.

Nåväl, detta var ett litet stickinlägg för att meddela omvärlden att jag nu är på fötter igen. Förhoppningsvis kommer det upp ett längre och mer givande inlägg redan imorgon, för just nu ska jag sätta mig och titta på min bokhylla, samt läsa lite i Vi Läser.

Söndagsenkät

Jag SKA köpa en ny dator. Jag har fått pengar i julklapp och ska, ska, SKA köpa en. Förhoppningsvis imorgon om jag kan övertala min far om att det är en bra idé att göra ett snabb-stopp på lämplig butik på väg till IKEA. Snälla pappa, snälla!

Men tills dess håller jag mig till att besvara min första Söndagsenkät.

1. Din kvinnliga favoritkaraktär?
Egentligen borde jag ju svara Ronja från Ronja Rövardotter. Men det gör jag inte, jag svarar istället Lovis från Ronja Rövardotter. Lovis är skithäftig, jag gillar henne verkligen. Snacka om en kvinna som lever i en mansdominerad värld, men det hindrar henne knappast från att driva sin vilja igenom. Om jag fick välja min mamma skulle jag välja Lovis. Fast min mamma är nog lite lik Lovis redan, så det kanske inte är så konstigt.
2. Favoritnovell eller novellsamling?
Hjälp! Jag tycker jättemycket om att läsa noveller och novellsamlingar, men jag har inte läst många nog att kunna plocka en favorit än... Fast jag tycker löjligt bra om The fall of the house od Usher av Poe.
3. En bok som gjorde dig besviken?
Massor, men Stjärnor utan svindel är definitivt en av dem. Och Alkemisten, som jag fått höra så väldigt mycket om, men som jag radikalt nog kastade i papperskorgen efter läsningen.
4. Favoritfilmatisering?
Töntigt nog; Harry Potter-filmerna. Och Sleepers, för boken är faktiskt inte speciellt bra alls, men filmen är riktigt bra!
5. Favorit romance-bok?
Inte min genre, alls. Vet knappt vad genren innebär, nu när jag tänker på det.
6. Vilken var din älsklingsbok som barn?
Barbapapas nya hus, lätt!
7. Favoritcitat? (Ur vilken bok?)
"Saga väves på sanningens varp", ur novellen med samma namn av Fritiof Nilsson Piraten.
8. En bok du länge velat läsa men fortfarande inte läst?
Nå, detta kan ju bli långt. Men alla o-lästa böcker jag har av Paul Auster, alla olästa jag har av Piraten och säkert flera hundra andra romaner.
9. En bok du önskar fler människor hade läst?
Berättelsen om Pi, en läsupplevelse som ingen i världen borde sakna.
10. En karaktär du bäst kan relatera till?
Ack, som jag skulle vilja komma med ett klockrent svar här! Men tyvärr, jag kan verkligen inte komma på någon.
11. Bästa öppningsscenen i en bok, vilken?
Här kommer jag inte heller på någonting, förutom det duktigt klychiga svaret öppningscenen i Bombi Bitt och jag. Fast det vill jag inte svara.
12. Mest överraskande twisten eller slutet?
Det kan man ju inte avslöja här! Fast jag kan ju säga att boken redan nämnts i den här enkäten;)
13.Favorittitel?
Dumskallarnas sammansvärjning, fast jag inte läst ut boken än. Sen gillar jag A spot of bother också!
14. En bok alla hatade men du gillade?
Jane M. Auels böcker. Fast jag var vid tillfället nybliven tonåring, så jag vet inte om det riktigt räknas.
15. Din absoluta favoritbok ever?
Jag tänker inte välja, faktiskt. Det är omöjligt - en läsupplevelse påverkas ju av en annan!

Sådärja, lite läsning! Om alls går som jag vill kommer det finnas långt fler möjligheter för mig att uppdatera efter imorgon, och tro mig, det ligger högvis med böcker som väntar på att avhandlas i bloggen. Dessutom har jag massor med idéer för andra bokrelaterade inlägg. Dessutom ska stackars tålmodiga Tekoppen få listan som jag lovade henne långt innan december, jag ber tusenfalt om ursäkt för förseningen!

Post-Semester

Oj oj oj!

Jag har haft en underbar och välbehövlig semester, med massor av bra böcker dessutom! Tyvärr kommer det dröja länge innan det blir någon större aktivitet på den här bloggen igen, för de kommande veckorna är jag helt bokad. Jag ska flytta, göra en lång inrikesresa i tentamens förtecken och har dessutom ingen dator när jag väl kommer hem igen eftersom min är hel-paj. Så bloggen kommer vara väldigt tyst ett tag framöver. Jag ska försöka få till ett inlägg eller två, men det kommer inte bli några längre stycken. Men sen, när jag kommit i ordning och hittat en dator som inte är megadyr, då jävlar! Det är ingen liten bokhög som väntar på att skrivas om!

Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna - Charles Bukowski

Jag läser inte speciellt mycket poesi. Jag vet precis varför. Det är för att man fått för sig saker, som att poesi måste läsas med andakt, och att den måste vara romantisk och innehålla metaforer kring rosor och romantik. Jag är väldigt oromantisk av mig, och inte speciellt andaktsfull heller, för den delen, så jag har helt enkelt duckat poesi när jag har kunnat... Tills nu. Nu är jag fast!

Bukowskis dikter är inte alls sådär som man tror att poesi måste vara, de är snarare tvärtom. Det är högst oromantiskt och väldigt hugget i tonen, vilket jag verkligen gillar. Det är inte ett dugg förskönande, och det bästa med alltihop är att man får läsa precis hur man vill! Jag får slakta dikter till höger och vänster eftersom detta inte är en skoluppgift. Så jag tänker inte orda mycket mer om den här diktsamlingen, jag kommer bara klippa in några korta delar av dikter som jag verkligen tyckt om och sen uppmana alla andra: Läs!

de här poeterna

är så känsliga av sig

de har mer känslighet än talang,

jag vet inte vad jag

ska ta mig till med dem

(ur lönnmördaren)

den slutgiltiga

dekadensen

jag har 20 böcker utgivna

och 6 burkar öl.

(ur samarbete)

om jag har nåt råd att ge om att skriva

poesi, så är det -

låt bli. jag tänker ringa efter

lite stekt kyckling.

(ur intervjuer)

Betyg: 7/10

Inlägg tillägnat: Ord och Inga Visor (som tack för att Jessica fick mig nyfiken på Bukowski)

Gunnar - Bob Hansson.

Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker. Så heter den. Och det stämmer nog rätt så bra det, för egentligen är det flera veckor sedan jag läste ut den här romanen, men jag hade helt glömt bort att jag ens hade läst den tills jag råkade hitta den under sängen.

Gunnar är 58 år och har fått ett nytt hjärta. Han har fått en fantastisk möjlighet att fortsätta leva, men eftersom han inte längre kan arbeta verkar det nästan inte längre som om det finns någon anledning. Men Gunnar är inte den som är den, han smyger sig in på sin gamla arbetsplats iallafall, han har ju all rätt att vara där! Pensionen är ju flera år bort! Och det här nya hjärtat... det verkar bestämt påverka Gunnar på mer än ett sätt...

Detta är en rolig roman, jag tycker väldigt mycket om Bob Hanssons prosa. Det är lättläst men betungande, det är lite sorgligt och ensamt samtidigt som den där Gunnar är en rätt så lustig typ men väldigt lustiga tankar. Dessutom tycker jag att Hansson knyter ihop det hela till ett ganska prydligt paket. Men så är det den där detaljen, att jag helt och hållet glömde bort att jag ens hade läst den... Det är kanske inte det bästa betyget man kan ge en bok, hur minnesvärd var den egentligen? Fast sen blir jag sådär avig igen, och börjar ifrågasätta om en bok verkligen måste ligga kvar i minnet flera veckor efter att man läst den sista sidan för att räknas som en bra roman. Och mitt svar är: nej. Detta är en bra roman, en lagom roman. Det är inte det mest lysande verkets som gjorts, men den berör under läsningen. Och det duger för mej!

Jag vaknar efter ännu en drömlös natt och far upp ur sängen som ett katapulterat lingon.

En slående liknelse av Hansson!

Betyg: 7/10

Första meningen (tack, hyllan): Jag har hatat mig själv hela livet men inte märkt något. Förrän nu.

Semesterläsning

På måndag bär det av till Thailand, och brevid pass och solskyddsfaktor 50 ligger högen med böcker som man måste gå igenom ordentligt. Jag, tillskillnad från många jag känner, lämnar inte kvar böckerna när jag åker hem igen, så jag kan inte packa allt för många... Samtidigt läser jag massor när jag ligger på stranden, och får heller inte packa för få.

Just nu står det mellan:
Erlend Loe - naiv. super.
Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen (som jag tror är perfekt i handbagaget, garanterad läsning hela flygresan!)
Nilsson Piraten - Vänner emellan, Småländsk tragedi samt Flickan med bibelspråken
Mark Haddon - A spot of bother
Torgny Lindgren - Pölsan
Sara Stridsberg - Happy Sally
Dave Eggers - The Wild Things (vilken känns som perfekt strandläsning.)
Paul Auster - Moon Palace, The Music of Chance samt Invisible
Kurt Vonnegut - Slaughterhouse five

Dessa tretton romaner måste bli max tio. Jag tror att Invisible faller bort, för den är inbunden och väger mest. Men sen blir det svårt. Väldigt svårt. Det är en ganska bra blandning av olika genrer så att jag inte toklessnar på någon av dem, och jag har svårt att skilja mig från någon av böckerna. Slaughterhouse five är redan påbörjad och verkar mycket lovande, jag tycker väldigt mycket om språket än så länge. Problemet är bara att den går väldigt fort, det är inte speciellt mycket text per sida, så det kan hända att jag låter den ryka. Kanske. Eller så tar jag med alla och packar bara ner ett linne och ett par shorts, haha!

Jakten mot nollpunkten - Carl Johan De Geer

Det är ganska svårt att ens skriva en kort sammanfattning av den här bokens innehåll, för i princip handlar den inte om någonting. Det är en självbiografisk bok av Carl Johan De Geer som går i ett högt, högt tempo och med massor av svängningar mellan sidorna.

Det här är en sådan bok som jag påbörjade för flera månader sedan, läste nästan färdigt och sen helt enkelt tröttnade på. Jag tror personligen att det beror på bristen på röd tråd, det finns liksom ingen direkt handling att följa från punkt A till punkt B, vilket jag antar är helt på sin plats egentligen, det är ju trots allt inblickar i ett helt liv.

Boken är varken dåligt skriven eller långtråkig att läsa, tvärtom roade den mig faktiskt vid flera tillfällen. Men ändå är det som om den inte riktigt lyckas engagera mig, och om man är en slalomläsare som undertecknad krävs det faktiskt att en bok engagerar om den ska hamna någotsånär högt på listan över prioriteringar. Nu har jag ju faktiskt lyckats avsluta den, sent om sider, men det var snubblande nära att den fick ligga kvar oläst.

Jag har inte markerat ett enda citat, och såhär någon vecka efter att ha lagt den på hyllan kan jag inte riktigt dra mig till minnes några passager som jag tyckte extra mycket om, eller någon del av texten som ligger kvar och gnager i minnet. Istället minns jag bäst de små teckningar som inleder varje kapitel. Detta i kombination med hur mycket jag tycker om De Geers mönster och anteckningsböckerna från Pocket Shop får mig att inse att De Geers prosa inte är någonting för mig, men hans konst är det absolut! Bonuspoäng för mycket trevligt omslag också, både i textur och mönster.

Betyg: 5/10

Önskelista

Jag har visserligen en önskelista redan, men den är på vanligt, hederligt papper och risken för att tappa bort den är överhängande. Således är det nu dags att skapa en ny, här i bloggen. Smidig att uppdatera vid behov (ett par gånger i veckan, alltså...) och dessutom lätt som en plätt att skriva ut om nu någon skulle vilja ge mig presenter. Mycket smart!

Som vägledning har jag lagt de böcker jag redan har läst men inte äger som kursiverade. Mest för min egen skull, eftersom jag har en tendens att glömma vilka jag läst och inte. De böcker som köpts, fåtts eller hittats sedan listan skapats kommer att vara understrukna.

A

Paul Auster – In the Country of Last Things
Paul Auster – Leviathan
Paul Auster – Mr Vertigo
Paul Auster – Auggie Wren’s Christmas Story
Paul Auster – Timbuktu

Paul Auster – Oracle Night
Paul Auster – Travels in the Scriptorium.
Paul Auster – Sunset Park

B
Marcus Birro – Du är Christer Pettersson du också
Marcus Birro – 43 dikter
Marcus Birro – Att leva och dö som Joe Strummer

C

Lewis Carroll – Alice’s Adventures in Wonderland and Trough the Looking-Glass

Geoffrey Chaucer – The Canterbury Tales

Sigrid Combüchen – Spill: en damroman

D

Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes: The Complete Novels and Stories Volume I
Arthur Conan Doyle – Sherlock Holmes: The Complete Novels and Stories Volume II

E

F

G

Nikolaj Gogol – Det förlorade brevet; Kappan
Seth Grahame-Smith – Pride and Prejudice and Zombies

H

Bob Hansson - Lugna puckars Mosebok
Bob Hansson - Här ligger jag och duger

Bob Hansson - Heja världen!

I

J
Tove Jansson – Det osynliga barnet och andra berättelser
Tove Jansson – Farlig midsommar
Tove Jansson – Kometen kommer
Tove Jansson – Muminpappans memorarer
Tove Jansson - Trollkarlens hatt
Tove Jansson – Trollvinter

K

L
Torgny Lindgren – Plåtsax, hjärtats instrument
Torgny Lindgren – Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?
Torgny Lindgren – Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade
Torgny Lindgren – Legender
Torgny Lindgren - Minnen

Fredrik Lindström – Evolutionen och jag kommer inte överens
Erland Loe - Naiv. Super.

Erland Loe - Stilla dagar i Mixing Part
Jack London – The Call of the Wild, White Fang, and Other Stories
H. P. Lovecraft – The Call of Cthulhu and Other Wierd Stories

M
Gabriel García Márquez – Hundra år av ensamhet

N

David Nicholls - One Day

Fritiof Nilsson Piraten - Småländsk tragedi

Fritiof Nilsson Piraten – Historier från Färs

Fritiof Nilsson Piraten – Historier från Österlen

Fritiof Nilsson Piraten – Medaljerna

Fritiof Nilsson Piraten – Bombi Bitt och hans mor

Fritiof Nilsson Piraten – Skepparhistorier av mej själv och andra

Fritiof Nilsson Piraten – Prästhistorier av mej själv och andra

O

P
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 1
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 2
Edgar Allan Poe – Samlade noveller 3

Q

R

S
J. D. Salinger – Franny and Zooey
J. D. Salinger - The Catcher in the Rye
John Steinbeck – Grapes of Wrath

Sara Stridsberg – Darling River

T
Peter Törnqvist – Kioskvridning 140 grader: en wästern

U

V

Carl Johan Vallgren – Nomaderna

Carl Johan Vallgren – Längta bort

Carl Johan Vallgren – Fågelkvinnan

Carl Johan Vallgren – Berättelser om sömn och vaken

Carl Johan Vallgren - Dokument rörande spelaren Rubashov

W

Oscar Wilde – Complete works of Oscar Wilde
Oscar Wilde – The Picture of Dorian Gray

X

Y

Z

Å

Ä

Ö

Åh, jag får ingen som helst ordning på teckensnitten, de konstiga storlekarna på vissa bokstäver eller någonting annat. Dumma dumma dumma blogger! Dumma!

Hur läser du?

Det här med läsning, det är ganska spännande. Man kan ju tycka att alla människor som har ett brinnande litteraturintresse per automatik är ganska lika i sitt intresse, men ingenting kunde vara mindre sant. Det är ju bara det brinnande litteraturintresset som är gemensamt. Utöver det finns det en sådan enorm mängd underkategorier att man nästan får svindel av tanken, bara titta på bokbloggandet! Visst, man kan avfärda dem som ena gruppkramare, men en lite närmare titt ger en annan bild. Bloggarna är olika, och alla skriver om olika saker. Jag har många favoritmärkta bokbloggar, och jag vill inte påstå att de är samma och samma, då skulle jag väl inte välja att följa dem alla?

Nej, läsningen är en hobby med många inriktningar. Bara en så enkel sak som hur man läser, vad man föredrar att läsa och var man föredrar att läsa. En del vill ha ett tyst rum och avskildhet. Jag själv föredrar att kunna åka till ett mysigt café (har ett favoritcafé i i princip alla städer jag bott i eller frekvent är i), beställa in en stor kopp kaffe, krypa upp i ett favorithörn och plocka upp en bok. Jag kan bli sittande i timmar. Det har hänt mer än en gång att jag blivit såpass stammis att de som driver caféet slutat ta betalt för mitt kaffe, som om jag blivit ett naturligt inslag. Eller att personalen nyfiket börjat undra vad det är jag läser för tillfället. Det är läsglädje för mig! Så hur läser du?