lördag 1 januari 2011

2010: Människor helt utan betydelse - Johan Kling

Såhär kommer det funka: böcker som lästes ut under 2010 men som inte hunnit bli omkrivna i bloggen kommer dyka upp lite då och då, under huvudrubriken "2010". Eftersom det är ett tag sedan jag läste en del av dem så kan det hända att inläggen kanske inte är de mest matiga man kan hitta, men jag ska åtminstone lägga upp lite snygga citat och ge någon form av omdöme, hade jag tänkt. Det är ingen inbördes ordning på de här böckerna, jag kommer skriva om dem lite när jag känner för det, och vi börjar här och nu, med Människor helt utan betydelse!


Magnus jobbar "inom media", som folk så ofta gör, och är inte den mest attraktive på arbetsmarknaden. I romanen får läsaren följa honom under en dag, då han går/åker omkring i Stockholm och väntar på att hans flickvän ska höra av sig, vilket hon inte gör. Det är en tunn liten roman, nästan som en novell i omfång, och går i detalj in på hur tankarna far runt i huvudet på någon.

Magnus är ganska misslyckad som person, hans abete är inte uppskattat och dessutom stressar han upp sig över den där flickvännen som inte verkar vilja höra av sig. Under romanens gång träffar han på massor med människor, och samliga möten ger mig samma känsla av fullständigt misslyckande.

Inte någon dålig roman, inte heller någon lysande. Kling kan konsten att lyfta fram en känslostämning, och jag som läsare sitter snart där och är lika frustrerad över det uteblivna telefonsamtalet som Magnus. Ändå känner jag ingen vidare relation till honom när boken är slut, vilket är lite synd eftersom jag vanligtvis gillar det här stilgreppet.

Betyg: 5/10
Antal sidor: 165 (pocketutgåva från Norstedts)
Första meningen: "Ett tunt försiktigt rasslande drar genom träden"
Antal markerade citat eller passager: Noll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar